När mörkret blir tyngre under julen

Det finns människor som inte ser fram emot julen.
Inte för att de saknar god vilja eller värme, utan för att deras inre redan är fullt av mörker. För dem är stillheten tung snarare än fridfull. Tystnaden ekar. Omtanken som strålar i reklamer känns som något som händer långt, långt borta.

För den som lever med psykisk ohälsa kan storhelgerna förstärka allt som redan gör ont.
Känslan av att stå utanför.
Pressen att vara glad.
Minnet av det som inte blev som det skulle.
Eller bara den enkla, oförklarliga tyngden som lägger sig som frost över tankarna.

Många kämpar i det tysta.
De försöker le på jobbets sista arbetsdag före jul, de skrattar när någon gör ett skämt, men när dörren stängs bakom dem kommer ensamheten rusande som kall luft från ett tomt rum.

Det här är ingen svaghet.
Det är ingen brist på vilja.
Det är mänskligt.

Psykisk ohälsa är inte en högtidshelg, inte en stämning man kan ändra genom att tända ett ljus eller dra upp gardinerna. Det är en kamp som kräver förståelse, stöd, tålamod och ibland professionell hjälp.

Men mörker är inte ett bevis på att ljuset saknas.
Det är ett bevis på att ljuset fortfarande betyder något.

Om du som läser detta känner igen dig: du är inte ensam.
Det finns människor och stödlinjer att prata med – även under storhelger.
Att sträcka ut en hand är inte ett misslyckande, utan ett modigt steg i mörkret.

Mörk Kosmos

Andra inlägg

• Aaren och varats kärna
• När smärtan tar andra vägar – om självskadebeteende
• När smärtan blev mitt språk
• När man inser att man måste börja må bättre – på riktigt
• Vikten av att söka hjälp vid psykisk ohälsa
• Att leva som introvert i samhället
• Samtal om varat
• Att leva med psykisk ohälsa – en mänsklig verklighet
• Att förstå schizofreni – bortom myter och rädsla