När löftena tystnar – och människor faller mellan stolarna

För Mörk Kosmos är det omöjligt att blunda för verkligheten. De politiska vallöftena om att rusta upp psykiatrin har ännu en gång visat sig vara just det – löften utan förankring i handling. Orden var stora, ambitionerna lät höga. Men för dem som lever mitt i psykisk ohälsa är vardagen fortfarande densamma: väntan, avslag och utskrivningar som sker alldeles för tidigt.

Människor köar fortfarande i månader, ibland år, för att få hjälp. För att ens få ett första samtal. För att bli sedda, tagna på allvar och utredda. Under tiden förvärras tillstånd, relationer rasar och liv riskerar att gå förlorade. Psykisk ohälsa tar inte paus medan vården organiserar sig.

Fortfarande nekas människor psykiatriska utredningar med hänvisning till kostnader. Inte för att behovet saknas, utan för att resurserna anses otillräckliga. Det är ett system där ekonomi väger tyngre än mänskligt lidande. Där den som orkar skrika högst ibland får hjälp – och den som tystnar faller bort.

Än mer alarmerande är att människor fortfarande skrivs ut från psykiatrin trots att de är en uppenbar fara för sig själva eller sin omgivning. Ansvar skjuts vidare. Bedömningar stressas fram. Vården pressas att frigöra platser, inte för att patienten är redo – utan för att systemet kräver det. När det sedan går fel står individen ensam med konsekvenserna.

Detta är inte enskilda misstag. Det är ett strukturellt misslyckande.

Psykiatrin behandlas fortfarande som en sekundär del av vården, trots att psykisk ohälsa påverkar allt: arbete, studier, relationer och i värsta fall rätten till liv. Det talas om förebyggande arbete, om tidiga insatser – men i praktiken möts människor av stängda dörrar och standardsvar.

För Mörk Kosmos handlar detta om något djupare än vårdköer. Det handlar om värdet på ett liv som inte fungerar enligt normen. Om hur samhället gång på gång signalerar att den som mår psykiskt dåligt får vänta, härda ut eller klara sig själv.

Men psykisk ohälsa är inte ett tålamodstest.
Det är inte en budgetpost.
Och det är inte något man kan skjuta upp till nästa mandatperiod.

När vallöften uteblir får det konsekvenser. Riktiga konsekvenser. För riktiga människor.

Att rusta psykiatrin är inte en vision – det är en akut nödvändighet. Varje dag som går utan förändring riskerar fler liv att hamna i mörkret. Och mörkret är redan tillräckligt djupt.

Mörk Kosmos

Andra inlägg

• När väntan blir farligare än sjukdomen
• Ett politiskt upprop: Psykiatrin måste rädda liv – inte sortera bort dem
• Vi måste kräva mer från psykiatrin – för våra liv beror på det
• När psykiatrin monteras ned – och samhället låtsas bli förvånat
• Existentiell ångest i Mörk Kosmos
• När världen mörknar – och mörkret flyttar in
• När väntan blir ett tillstånd – en kritisk essä om den svenska psykiatrins brist
• Julens skuggor: När samhället sviker de svagaste
• När ljusen slocknar: om tomrummet efter julen