Vi måste kräva mer från psykiatrin – för våra liv beror på det

Vi på Mörk Kosmos möter berättelser varje dag.
Berättelser från människor som försökt hålla sig vid liv medan de väntat på hjälp.
Från dem som ringt, skickat egenremisser, blivit hemskickade, blivit ifrågasatta.
Från dem som gjort allt rätt – men ändå inte fått det stöd de behövde.

Det här är inte enstaka misstag.
Det är ett systemfel.

När man måste vara frisk för att orka vara sjuk

Psykiatrin i Sverige är i dag ofta utformad som om den som söker hjälp redan har kraft, struktur och språk nog att navigera ett trasigt system. Som om man orkar ringa igen. Orkar vänta. Orkar förklara. Orkar bli bedömd ännu en gång.

Men psykisk ohälsa tar just det ifrån en: ork, hopp och tillit.

Ändå möts människor av:

• månader, ibland år, av väntan

• korta vårdkontakter utan uppföljning

• standardiserade bedömningar som missar individen

• utskrivningar trots att livet fortfarande står och brinner

Vi hör samma mening om och om igen:
”Du är inte tillräckligt sjuk.”

Vad betyder ens det – i ett land där människor tar sina liv medan de står i kö?

Det här är politiskt – vare sig man vill eller inte

Psykiatrins kris är inte naturgiven. Den är resultatet av politiska beslut.
År av nedskärningar. Fragmentisering. Ansvar som bollas mellan regioner, vårdnivåer och budgetposter.

När vårdplatser försvinner.
När personal går på knäna.
När kontinuitet ersätts av tillfälliga lösningar.
Då är det människor som betalar priset – med sin hälsa, sina liv, sina anhöriga.

Att säga att ”resurserna inte räcker” är också ett politiskt ställningstagande.
Det betyder att något annat prioriteras högre än att människor får leva.

Det handlar inte om att skuldbelägga – det handlar om ansvar

Vi vill vara tydliga: detta är inte en attack på personalen inom psykiatrin. Många gör heroiska insatser i ett system som svikit dem. Problemet är inte brist på empati – det är brist på tid, resurser och mandat att ge riktig vård.

Men ansvar måste utkrävas högre upp:

• av politiker som talar varmt om psykisk hälsa men inte levererar

• av beslutsfattare som accepterar köer som livsfarliga normaltilstånd

• av ett samhälle som fortfarande behandlar psykisk ohälsa som mindre akut än fysisk

Vi kräver mer – för att mindre kostar liv

Vi kräver:

• att psykiatrin byggs för dem som är som mest sköra

• att väntetider ses som en patientsäkerhetsrisk

• att uppföljning blir regel, inte undantag

• att patientens egen berättelse väger tungt

• att ingen lämnas ensam i ett ”du får höra av dig om det blir värre”

För många finns inget värre.
Det här är värst.

För dem som inte orkade vänta

Det finns namn vi aldrig kommer få läsa. Röster som tystnade innan de blev tagna på allvar. Människor som inte dog för att de ville – utan för att systemet inte bar dem när de föll.

Att kräva mer från psykiatrin är inte radikalt.
Det är det minsta ett samhälle som kallar sig humant kan göra.

På Mörk Kosmos vägrar vi acceptera tystnaden.
Vi vägrar normalisera lidande.
Vi vägrar låtsas som att detta inte är politiskt.

Vi kräver mer.
För våra liv är värda mer.

Mörk Kosmos

---

Andra inlägg

• När väntan blir farligare än sjukdomen
• Ett politiskt upprop: Psykiatrin måste rädda liv – inte sortera bort dem
• När psykiatrin monteras ned – och samhället låtsas bli förvånat
• Existentiell ångest i Mörk Kosmos
• När löftena tystnar – och människor faller mellan stolarna
• När världen mörknar – och mörkret flyttar in
• När väntan blir ett tillstånd – en kritisk essä om den svenska psykiatrins brist
• Julens skuggor: När samhället sviker de svagaste
• När ljusen slocknar: om tomrummet efter julen