Den osynliga farsoten – när själen går sönder i tystnad
Det finns en sjukdom som inte syns på röntgen, som inte ger feber eller sår. Den smyger sig på, tyst och långsamt, tills allt blir tungt. Den stjäl färgerna ur vardagen, gör andetagen kortare och nätterna längre. Den heter psykisk ohälsa – vår tids osynliga farsot.
Vi lever i ett samhälle där kraven växer snabbare än människan hinner med. Där lyckan mäts i följare och framgång, och där sårbarhet har blivit något man helst ska dölja. Sociala medier målar upp perfekta liv, perfekta kroppar, perfekta leenden – medan verkligheten för många handlar om ensamhet, oro och känslan av att inte räcka till.
Det är lätt att gå vilse i tillvaron.
Att känna sig som en främling i sitt eget liv.
När allt går fort, när allt ska presteras, finns det till slut ingen plats kvar att bara vara människa.
Psykisk ohälsa bryr sig inte om vem du är. Den drabbar unga och gamla, starka och sårbara. Den drabbar den som alltid skrattar högst – och den som tystnar längst. Ändå bärs den ofta i ensamhet, bakom stängda dörrar och leenden som inte riktigt når ögonen.
Vi har skapat ett utslagningssamhälle där allt fler faller mellan stolarna. Där stöd dras in, där vårdköerna växer och där förståelsen blir mindre. Men psykisk ohälsa är inte svaghet – det är ett rop på hjälp i ett samhälle som glömt hur man lyssnar.
Det är dags att börja se.
Att våga prata, våga fråga, våga stanna kvar när någon säger: “Jag mår inte bra.”
För bakom varje tystnad finns en historia.
Och bakom varje människa som kämpar finns ett hjärta som fortfarande slår – trots allt.
MÖRK KOSMOS
