Inombords krig
I natten brinner minnen,
bilderna slår som blixtar genom kroppen.
Jag vaknar i ett rum jag känner,
men hjärtat tror jag är tillbaka där.
Ljuset i fönstret är stilla,
ändå rusar blodet som om dörren snart brakar upp.
Andras skratt blir ekon jag inte når,
deras värld känns gjord av glas,
min av taggtråd.
Jag undviker gator, ord, lukter,
allt som kan riva upp sprickan i mig.
Vägen krymper tills bara rummet återstår,
där skuggorna sitter närmare än familj och vänner.
Andra inlägg
- När smärtan blev mitt språk
- När man inser att man måste börja må bättre – på riktigt
- Vikten av att söka hjälp vid psykisk ohälsa
- Att leva som introvert i samhället
- Samtal om varat
- Att leva med psykisk ohälsa – en mänsklig verklighet
- Att förstå schizofreni – bortom myter och rädsla
- Att leva med bipolär sjukdom
- Att leva med neuropsykiatriska diagnoser – en vardag med egna villkor
- Mörk Kosmos – En plats för lugn, skratt och gemenskap
