21 sep. 2025

Det finns flera evidensbaserade metoder som visat sig fungera. Behandling sker ofta i steg, beroende på svårighetsgrad och individens behov.
De metoder som har starkast stöd är traumafokuserade terapier:
Traumafokuserad KBT (TF-KBT)
Hjälper personen att bearbeta minnena genom att närma sig dem på ett kontrollerat sätt.
Innefattar exponering (att stegvis möta minnen eller triggers i trygg miljö) och kognitiv omstrukturering (att utmana negativa tankar).
EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing)
Terapeuten använder ögonrörelser, ljud eller beröring medan patienten återkallar traumatiska minnen.
Detta hjälper hjärnan att ”omprogrammera” hur minnet lagras så att det känns mindre överväldigande.
Andra terapiformer (ex. narrativ exponeringsterapi, stabiliseringsinriktad behandling) kan användas vid komplexa trauman eller när PTSD är kopplat till långvarig utsatthet.
Antidepressiva (t.ex. SSRI och SNRI) kan minska symtom som ångest, depression och sömnproblem.
Ibland används sömnmedicin eller ångestdämpande, men försiktigt eftersom de kan ge beroende.
Eftersom PTSD också ”sätter sig i kroppen” används ibland:
Andningsträning, mindfulness, yoga.
Fysisk aktivitet som minskar stressnivåer och förbättrar sömn.
Även utanför terapi finns sätt att underlätta vardagen:
Grunda sig i nuet (”grounding”) när flashbacks eller ångest kommer: känna fötterna i golvet, fokusera på fem saker man ser/hör/känner.
Rutiner skapar förutsägbarhet och trygghet (samma sovtider, matvanor, små dagliga ritualer).
Andningstekniker (långsam bukandning) för att lugna nervsystemet.
Undvik koffein, alkohol och skärmar sent på kvällen.
Ha en lugnande kvällsrutin (t.ex. dusch, avslappningsövning).
Vid svåra mardrömmar: skriva ned drömmen och ändra slutet till ett mer kontrollerbart scenario, träna på det innan man somnar (”imagery rehearsal therapy”).
Försöka förklara för närstående vad PTSD innebär och hur de kan stötta.
Bygga ett nätverk av trygga personer.
Deltagande i stödgrupper med andra som har liknande erfarenheter.
Dela upp uppgifter i små steg för att inte bli överväldigad.
Ta regelbundna pauser.
Om möjligt, informera arbetsgivare eller skola om att man har svårigheter (på den nivå man själv vill).
Motion – bevisat effektivt mot stress och ångest.
Kreativa uttryck (skriva, måla, musik) som sätt att bearbeta känslor.
Hitta små saker som skapar glädje och lugn i vardagen, även om motivationen är låg.
Behandlingen av PTSD bygger oftast på terapi (som TF-KBT eller EMDR) och ibland läkemedel. Vardagen kan underlättas med rutiner, grounding, socialt stöd, motion och tekniker för sömn och ångesthantering. Med rätt hjälp är återhämtning möjlig, även om det kan ta tid.
21 sep. 2025

Posttraumatiskt stressyndrom är en psykiatrisk diagnos som kan utvecklas efter att en person har varit med om, eller bevittnat, en traumatisk händelse. Det kan handla om krig, våld, olyckor, övergrepp, naturkatastrofer eller andra situationer där personen upplevt livshot, allvarlig skada eller stark skräck.
Alla som upplever trauma får inte PTSD – många återhämtar sig med tiden – men för vissa ”fastnar” nervsystemet i ett slags överlevnadsläge.
Enligt diagnoskriterierna brukar symtomen delas in i fyra huvudområden:
Återupplevande (intrusioner)
Påträngande minnesbilder, flashbacks, mardrömmar.
Händelsen känns som att den händer igen.
Starka kroppsliga reaktioner på minnen eller triggers (hjärtklappning, svettningar, panikkänslor).
Undvikande
Personen undviker platser, människor, situationer eller samtalsämnen som påminner om traumat.
Kan leda till att vardagen krymper, sociala kontakter minskar, och arbete eller studier påverkas.
Negativa förändringar i tankar och känslor
Ihållande skuld- eller skamkänslor.
Känslomässig avtrubbning eller svårighet att känna glädje och närhet.
Negativa tankar om sig själv eller världen (”jag är värdelös”, ”ingen går att lita på”).
Minnesluckor kring delar av traumat.
Överspändhet (hyperarousal)
Konstant vaksamhet, lättskrämdhet.
Irritabilitet, vredesutbrott.
Sömnsvårigheter, koncentrationsproblem.
Svårt att slappna av eller känna sig trygg.
PTSD kan genomsyra nästan alla delar av livet:
Arbetsliv och studier
Koncentrationssvårigheter gör det svårt att följa instruktioner eller slutföra uppgifter.
Överdriven vaksamhet kan ge utmattning.
Undvikande kan leda till frånvaro eller svårigheter med vissa miljöer (t.ex. trånga rum, bullriga platser).
Relationer
Många drabbade drar sig undan socialt för att undvika frågor eller triggers.
Närståendes oförståelse kan skapa konflikter.
Avtrubbade känslor kan göra det svårt att känna närhet eller tillit.
Sömn och hälsa
Mardrömmar och ångest stör nattsömnen.
Sömnbrist kan förstärka koncentrationsproblem, irritabilitet och depression.
Många utvecklar även fysiska stressrelaterade problem (huvudvärk, magbesvär, muskelspänningar).
Känsloliv
Kraftiga ångestreaktioner, ibland panikattacker.
Depression är vanligt som följdsjukdom.
Risk för självmedicinering med alkohol eller droger för att dämpa ångest.
Självbild och framtidstro
Personen kan känna sig bruten, maktlös eller ständigt hotad.
Svårt att planera för framtiden eftersom trygghetskänslan är förlorad.
PTSD är alltså mer än ”bara” jobbiga minnen – det är en genomgripande störning i hur hjärnan bearbetar minnen, känslor och hot. För den drabbade innebär det att vardagen ofta präglas av ständiga påminnelser om traumat, stark stress, och ett livsutrymme som krymper genom undvikande och begränsningar.
9 sep. 2025
Berg att bestiga – en personlig betraktelse om social ångest
När ensamheten blir vardag
Det finns dagar då jag knappt minns när jag sist kände mig helt bekväm bland folk. Att undvika människor har blivit min egen lilla strategi, ett försök att skydda mig från den där osynliga tyngden som trycker över bröstet så fort någon vill ha min uppmärksamhet. Jag har många gånger tackat nej till spontana fikor, ignorerat meddelanden och låtsats att jag är för upptagen för att delta i livet utanför mina fyra väggar.
Hela tiden växer en sorts rädsla inuti mig – för att göra bort mig, för att inte räcka till, för att någon ska se igenom fasaden. Osäkerheten blir min följeslagare. Sakta men säkert börjar världen utanför tappa färg, och jag famlar efter mening där inne i tystnaden.
Ångesten har blivit så självklar att jag nästan inte märker den längre. Den sitter bredvid mig när jag scrollar förbi vänners glada bilder, påminner om allt jag går miste om. Och när depressionen knackar på, då känns det som om varenda steg är dubbelt så tungt. Jag ser livet pågår där ute, men jag står kvar på samma plats och undrar hur alla andra orkar.
Ibland slår insikten till, hårt och obönhörligt: det här är inget litet hinder, det är ett berg. Jag står vid foten, blickar upp och känner mig liten inför branten.
Jag har förstått att förändring inte sker över en natt. Ibland räcker det att öppna fönstret och andas in kall luft för att känna att jag ändå försöker. Att svara på ett sms, gå ett varv runt kvarteret, eller erkänna för någon att allt faktiskt inte är så lätt – det är mina små segrar.
Det krävs mod, och ibland behöver jag låna lite av någon annan. Att våga prata, våga vara ärlig, våga be om hjälp. Det är när jag lyckas ta ett steg ut ur min egen bubbla som jag märker att jag inte är ensam om att känna så här, även om det ofta känns så.
Det finns dagar då jag anar ett ljus längre fram, även om det är svagt. Jag påminner mig om att små steg också tar mig framåt, och att även den högsta bergstoppen består av många små kliv. Och kanske, en dag, känns det inte längre lika brant.
Till dig som känner likadant: Vi står var och en vid våra egna berg, men vi kan hjälpas åt över krönet.
9 sep. 2025
När den sociala ångesten försvårar vardagen
Att leva med social ångest – utmaningar, strategier och hopp
Social ångest, eller social fobi, innebär en stark rädsla för att hamna i situationer där man riskerar att bli granskad, dömd eller kritiserad av andra. Det kan handla om att tala inför folk, delta i möten, eller bara att vistas bland människor. För många är känslan så stark att den påverkar hela vardagen – från arbete och studier till vänskapsrelationer och fritidsaktiviteter.
Social ångest kan göra det svårt att ta för sig på jobbet, be om hjälp i butiken eller ens svara i telefon. Många undviker sociala sammanhang helt, vilket ofta leder till ensamhet och känslor av utanförskap. Man kan känna sig fångad i sina egna tankar och oro för att göra bort sig, verka konstig eller bli avvisad. Vissa upplever fysiska symtom som hjärtklappning, svettningar, rodnad eller magbesvär i sociala situationer.
Om social ångest gör att du börjar undvika viktiga delar av livet – arbete, studier, relationer – eller om du ofta mår dåligt över dina sociala situationer, kan det vara dags att ta kontakt med en vårdcentral eller psykolog. Det går att få hjälp, och det finns effektiva behandlingar.
Att leva med social ångest kan kännas som att gå omkring med en ryggsäck full av sten, men du är långt ifrån ensam. Många i Sverige – och världen över – brottas med liknande känslor. Med tid, stöd och rätt verktyg går det att lätta på bördan och få vardagen att fungera bättre. Kom ihåg: Det är modigt att våga be om hjälp.
26 aug. 2025
- Att leva med svår ångest och depression
- En personlig reflektion kring tunga känslor och existentiella frågor
Att leva med svår ångest och depression är som att bära en tung ryggsäck som ingen annan ser. Ibland känns det som att själva livet förvandlas till en serie upprepade förolämpningar—varje andetag, varje minut av vakenhet, kan bli en påminnelse om smärta och utmattning. Det är svårt att förklara för någon som inte själv har varit där, men för den som upplevt det är känslan igenkännbar som åskskurar under huden.
Ångesten kan vara så överväldigande att orden förloras. Det blir svårt att sätta ord på vad som pågår inuti; hjärtklappningen och rastlösheten kan göra tankarna till ett enda virrvarr. När någon frågar hur man mår, är svaret ofta ett axelryckande eller ett "jag vet inte", eftersom känslorna är så stora att de överskrider språket. Att nå ut till andra, att söka kontakt, kan kännas som att försöka bestiga ett oöverstigligt berg. Man vill bara isolera sig, dra sig undan, men samtidigt skriker något inuti efter förståelse.
Det är inte ovanligt att önska sig bort, att vilja försvinna för att slippa smärtan. Den här känslan är ofta förknippad med en djup trötthet, som om kroppen och själen inte längre orkar bära bördan. Samtidigt finns rädslan för vad som händer om man försvinner—den existentiella frågan om vad som väntar efter döden. Är allt bara över, ett tomt intet, eller fortsätter varat på något sätt, i någon form? Tankarna kring döden kan bli lika skrämmande som livet självt, och rädslan för det okända kan bli ännu ett hinder på vägen mot lättnad.
När man står mitt i mörkret är det lätt att känna sig ensam om sina tankar, men dessa frågor har funnits hos människor i alla tider. Många undrar om medvetandet lever vidare, om det finns något bortom det vi kan uppfatta. Religion, filosofi och vetenskap erbjuder olika svar, men ingen har ett definitivt facit. Kanske är det just denna osäkerhet och den ständiga jakten på mening som gör oss till människor.
Det är svårt att ge råd eller tröst till någon som brottas med den här typen av smärta, men det finns ändå en slags styrka i att fortsätta andas, att finnas kvar, även när det känns meningslöst. Kanske är det just motståndet, envisheten att dag efter dag ta sig igenom ångesten, som är en tyst seger. Ibland räcker det att bara existera, att hålla fast vid det lilla—en kopp te eller kaffe, ett vänligt ord, ett ögonblick av lugn.
- Du är inte ensam. Även om det inte alltid känns så, finns det andra som förstår och som har gått liknande vägar. Det är okej att vara rädd, att vara vilsen, att ifrågasätta meningen med allt. Kanske ligger svaren någonstans mellan andetagen, i de ögonblick där smärtan känns lite mindre stark och där hoppet, även om det är svagt, ändå finns kvar.
26 aug. 2025
- Att Leva med Social Ångest
- Om att vara introvert, känna rädsla bland folk och uppleva osäkerhet
Social ångest är en stark rädsla för att hamna i situationer där man måste umgås med andra människor. Det kan handla om allt från att gå på fest eller möten till att bara vistas bland folk på stan. Ofta är det just rädslan för att bli granskad, bedömd eller göra bort sig inför andra som ställer till det. Många som har social ångest upplever ett inre tryck och en vilja att undvika sociala situationer så mycket det bara går.
När man har social ångest kan kroppen reagera starkt: hjärtat slår snabbare, man svettas, rodnar, får svårt att tala eller kanske till och med får panikattacker. Många beskriver det som att vilja sjunka genom golvet eller försvinna när det blir för mycket folk. Det är inte ovanligt att man i förväg oroar sig för sociala situationer och att tankarna snurrar kring vad andra ska tycka och tänka.
Att vara introvert innebär att man trivs bäst i mindre sällskap eller ensam. Det är inget fel med att föredra lugna hemmakvällar framför stora fester. Men om ens introverta sida övergår i osäkerhet och rädsla för att möta andra kan det bli begränsande. Osäkerheten gör ofta att man drar sig undan ännu mer, och man kanske börjar undvika situationer där man riskerar att behöva prata eller synas.
För vissa blir ångesten så stark att den leder till panikattacker. Det kan kännas som att man inte får luft, att man ska svimma eller till och med dö. Panikattacker kommer ofta plötsligt, men man kan också gå och vara rädd för att de ska komma, vilket i sin tur gör att man undviker situationer där man tror att paniken kan slå till.
Det finns hjälp att få om man lider av social ångest. Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en vanlig behandlingsform där man jobbar med att gradvis utsätta sig för det man är rädd för och att förändra sina tankemönster. Ibland kan även läkemedel vara ett alternativ. Det viktigaste är att veta att man inte är ensam – många brottas med liknande känslor, och det går att må bättre.
Sammanfattningsvis är social ångest, introversion och osäkerhet utmaningar som många kämpar med. Med rätt stöd och verktyg kan livet bli lättare och mer meningsfullt – även om vägen dit ibland känns lång.
26 aug. 2025
Information om PTSD
Posttraumatiskt stressyndrom på svenska: Symptom, orsaker och behandling
PTSD står för posttraumatiskt stressyndrom och är ett psykiskt tillstånd som kan utvecklas efter att man har upplevt eller bevittnat en traumatisk händelse, till exempel en allvarlig olycka, våldsbrott, naturkatastrof eller krig. Det är vanligt att känna sig stressad eller upprörd efter svåra upplevelser, men för personer med PTSD kvarstår dessa känslor under en längre tid och påverkar vardagen påtagligt.
PTSD kan drabba vem som helst, men det finns vissa faktorer som kan öka risken, till exempel:
Det är viktigt att förstå att PTSD inte handlar om svaghet, utan är en naturlig reaktion på onaturliga händelser.
Det finns effektiva behandlingar för PTSD, och många blir bättre med rätt stöd:
19 aug. 2025

I det oändligt svarta, där tystnaden ruvar,
svävar varat, tyngdlöst, bland drömmar och tvivel.
Kosmos viskar om ensamhet, om tidens djupa hav,
och vi famlar, små, bland galaxers skuggspel.
Men där i nattens hjärta, långt bortom oro och dom,
glimmar stjärnor – tusen och åter tusen små bloss.
De lyser utan att blinka, trotsar det eviga mörkret,
som påminnelser om att vi aldrig får ge oss.
Varje stjärna ett hjärtslag, ett löfte i natten,
att ljuset kan födas även där mörkret är tjockt.
Så länge de gnistrar, så länge vi blickar uppåt,
bär vi hoppet: att aldrig ge upp, inte ens när vi är trötta.
Ty varat i kosmos är mer än tomhet och rädsla –
det är sången om hopp, i galaxernas dans.
Vi är alla små lågor, vi lyser för varandra,
och tillsammans trotsar vi mörkret, för vi vet att vi kan.
/ Annah Ally Boudine
19 aug. 2025

- Hoppets ljus i mörkret
- En personlig reflektion om kärlek, hopp och universums mysterier
Störst av allt är kärleken, det har vi hört så många gånger och det är en sanning som genomsyrar både vårt inre och våra relationer. Men mitt i livet, när mörka moln tornar upp sig och dagarna känns tyngre än vanligt, då är det ofta hoppet som blir vår räddning. Utan hopp vore livet för många lika ödsligt och kallt som universums oändliga mörker.
Universum består till största delen av mörk materia och mörk energi, element vi inte ens kan se eller förstå fullt ut. Precis så kan det ibland kännas i våra egna liv – att det mörka och oförklarliga tar över. Men mitt i allt detta finns stjärnor, solar och himlakroppar som lyser starkt mot natthimlen. De är små, men deras ljus tränger igenom det svarta och ger oss något att fästa blicken på, precis som livets små glimtar av hopp gör.
När förtvivlan, ångest, rädsla och smärta griper tag i oss kan det kännas omöjligt att se något ljus. Men det är just då hoppet är som viktigast. Det är vad som får oss att orka ännu en dag, att fortsätta kämpa trots allt. Hoppet är inte alltid något stort och dramatiskt – ibland är det så enkelt som att gå ut på kvällen och stirra upp mot himlen. Att se de klara stjärnorna kan vara som att få ett vänligt leende från universum, en påminnelse om att vi inte är ensamma och att mörkret aldrig är fullständigt.
Jag har märkt att när jag behöver påminna mig om att inte ge upp, då går jag ut på kvällen och söker upp stjärnorna. De blir min livlina, min chans att andas och samla mod för ännu en dag. Att stå där i mörkret och se hur stjärnorna lyser, trots att de är omgivna av så mycket mörker, ger mig tröst och styrka. Det är något nästan poetiskt över att vårt lilla hopp – precis som stjärnorna – kan lysa så starkt mitt i allt det svarta.
Det svenska talesättet "Efter regn kommer solsken" är ett exempel på hur djupt hoppet sitter i vår kultur. Det handlar om att livet alltid vänder, att mörka stunder ger plats för ljusa. Ibland behövs det bara en stjärna på himlen eller ett vänligt ord för att vi ska orka vidare. Så nästa gång livet känns tungt – gå ut och titta på stjärnorna, och låt hoppet bli din ledstjärna.
19 aug. 2025
Maria vaknade med hjärtat pickande likt en skrämd fågel. Hon visste att varje morgon kunde innebära en ny början, men också en ny fara. Hennes namn var inte längre Maria, det hade hon lämnat bakom sig tillsammans med sitt gamla liv – ett liv där hon varit en annan, där hon hade älskat och skrattat öppet. Nu levde hon med ett skyddat identitet, och varje dag var ett spel mellan hopp och rädsla.
Allt började en kall novembernatt, när hennes tidigare partner förvandlade hemmet till ett fängelse. Hans ord blev till vassa knivar, hans händer till järngrepp. Kvinnovåldet var som en osynlig dimma som kvävde allt ljus. Hon flydde – men hatet följde henne, som en kall vind genom stängda dörrar.
Med hjälp av en organisation för utsatta kvinnor fick Maria ett nytt namn, nya handlingar, ett nytt liv. Hon blev Sofia för myndigheter, men för sig själv förblev hon Maria. Hon lärde sig att tycka om de nya rutinerna, nya staden, och den lilla lägenheten där ingen visste vem hon var. Men rädslan levde kvar. Hon såg sig ständigt över axeln, undvek platser där hon kanske kunde bli igenkänd. Och varje gång en okänd man närmade sig, höll hon andan.
Även på avstånd kände hon hans hat. Hotfulla meddelanden dök upp på sociala medier, ibland under falska namn. Hon bytte telefonnummer, adresser, men ekot av hans vrede fann nya vägar. Hatet var som en envis smygande skuggfigur, alltid närvarande, alltid hotande.
Sofia/Maria blev mästare på att anpassa sig. Hon tog korta promenader, valde alltid platser med mycket folk. Hon lärde sig att tala med ny dialekt, undvek gamla vanor. Organisationen gav henne stöd, men det var en ensam kamp. Ibland undrade hon vem hon egentligen blivit – om hon fortfarande var sig själv eller bara en skugga av kvinnan hon en gång var.
Mitt i jakten på trygghet började Maria finna små öar av ljus. Hon byggde nya vänskapsband, vågade ibland se folk i ögonen. Sakta började hon hoppas, även om rädslan aldrig helt försvann. Och när hon en dag såg sig i spegeln och vågade le, visste hon att ondskan inte hade vunnit – hon hade överlevt, och hon var starkare än någonsin.
Berättelsen om Maria är en berättelse om att vara på ständig flykt, om att leva med hat och kvinnovåld, men också om skyddade och omgjorda identiteter och överlevnad. Ondskan kan jaga, men hoppet kan aldrig helt släckas – och ibland är modet att leva ett nytt liv den största segern av alla.
19 aug. 2025
Att leva med psykisk ohälsa kan kännas som att bära en tung ryggsäck genom livet. Många svenskar brottas dagligen med olika former av ångest, social fobi, introversion, panikångest, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och ibland även känslor av förföljelse. Nedan följer en beskrivning av dessa tillstånd, deras möjliga samband och hur de kan påverka vardagen.
Ångest är en naturlig reaktion på hot eller stress, men när den blir överväldigande och långvarig kan den ta över livet. Svår ångest innebär ofta att man känner sig konstant orolig, spänd och har svårt att slappna av. Det kan yttra sig fysiskt i form av hjärtklappning, svettningar och magbesvär. Många beskriver det som att kroppen är i ständig beredskap för fara, även när det inte finns något konkret hot.
Social fobi, eller social ångest, innebär en intensiv rädsla för att bli granskad eller dömd i sociala situationer. Man kan undvika att tala inför folk, gå på fester eller till och med småprata på jobbet. Det handlar inte bara om blyghet, utan om en stark ångest som kan leda till isolering och ensamhet. Många upplever att de hela tiden analyserar vad andra tycker och tänker om dem.
Att vara introvert är inte samma sak som att ha social fobi, men det kan ibland förstärka känslan av att vilja dra sig undan. Introverta personer får sin energi av att vara själva eller i mindre sällskap, snarare än av sociala sammanhang. För den som redan kämpar med ångest kan introversion innebära ett behov av återhämtning efter sociala aktiviteter, men det är viktigt att skilja på personlighet och psykisk ohälsa.
Panikångest innebär plötsliga, intensiva ångestattacker som ofta kommer utan förvarning. Under en panikattack kan det kännas som att man ska dö, få en hjärtinfarkt eller tappa kontrollen. Symptomen är både fysiska och psykiska – hjärtat rusar, kroppen skakar, det är svårt att andas och tankarna snurrar. Panikattacker kan göra att man undviker vissa platser eller situationer av rädsla för att få en ny attack.
PTSD uppstår efter att man varit med om en traumatisk händelse, till exempel olycka, övergrepp eller krig. Typiska symptom är återupplevande av traumat (flashbacks), mardrömmar, undvikande av situationer som påminner om händelsen samt stark oro och vaksamhet. PTSD kan leda till svårigheter att lita på andra, och känslor av att ständigt vara på sin vakt.
Det finns hjälp att få för alla dessa tillstånd. Samtalsterapi, medicinering och olika former av självhjälp kan göra stor skillnad. Att prata med någon man litar på, våga söka professionell hjälp och försöka hitta små stunder av återhämtning i vardagen är första stegen mot ett bättre mående. Kom ihåg, det är ingen svaghet att be om hjälp – det är ett tecken på styrka.
Psykisk ohälsa kan kännas som att vandra genom snårskog i dimma, men det finns stigar ut. Många svenskar lever med liknande erfarenheter, och du är absolut inte ensam. "Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge" – det gäller även när livet känns som svårast.
18 aug. 2025

Att känna sig vilsen i världen är något många upplever någon gång i livet. För den som är introvert kan den känslan förstärkas, som om världen snurrar lite snabbare än vad man själv hinner med. I Sverige använder vi ibland uttrycket att ”känna sig som en fisk på torra land” – det passar rätt bra när man försöker navigera i sociala sammanhang där man helst hade velat dra sig tillbaka och hämta energi i ensamhet.
Introverta personer brukar ofta beskriva en längtan efter lugn och eftertanke. Medan andra verkar frodas i sorlet på fikarasten eller på fest, kan en introvert snarare känna att batteriet laddas ur och att man vill hitta en tyst vrå. Det kan ibland ge en känsla av utanförskap, som om man står på sidan av och betraktar livet genom ett fönster.
Samtidigt finns det styrka i att vara introvert. Att kunna lyssna inåt, reflektera och ge djup åt sina tankar kan vara en stor tillgång. Många introverta är mästare på att se detaljer, förstå sammanhang och skapa kreativitet i det tysta – som att vara den som hittar pärlorna i vardagen när andra rusar förbi.
Om du känner dig vilsen och introvert är det viktigt att komma ihåg att du inte är ensam. Många har liknande erfarenheter, och det finns alltid utrymme för alla personligheter i samhället. Sverige har ett ordspråk som säger ”Borta bra men hemma bäst” – kanske är det just i den egna sfären, där man får vara sig själv, som man hittar fotfästet igen.
Så nästa gång du känner dig lite vilse, ta ett djupt andetag, och kom ihåg: även om vägen ibland känns krokig, så är det okej att gå i sin egen takt och hitta sin egen plats i världen.
12 aug. 2025

Att vara introvert är som att leva med en ständig dialog inom sig själv. Jag känner ofta att jag bär en mask – en fasad som döljer mitt sanna jag från omvärlden. Det är inte alltid av fri vilja, utan snarare ett försök att skydda mig mot dömande blickar och missförstånd. Den där masken kan kännas trygg, men samtidigt blir den ibland en börda. Att aldrig riktigt våga visa vem man är, det tär på självkänslan och skapar en slags ensamhet även bland andra människor.
Osäkerheten följer mig som en skugga. Jag tvivlar på mycket – på mina förmågor, mina val, mina relationer. Det enda jag känner mig helt trygg med är min kunskap. Den blir min livboj när allt annat stormar runt omkring. Men även kunskapen kan ibland kännas bräcklig, när panikångesten slår till och rädslorna tar över. Då känns världen både för stor och för liten på samma gång.
Panikångest är som att stå mitt i ett oväder där allt snurrar och ingenting går att kontrollera. Hjärtat rusar, tankarna hakar upp sig och kroppen vill fly. Rädslorna är många – rädsla för att inte duga, för att bli avslöjad, för att inte passa in. Trots detta försöker jag varje dag att stå stadigt, att acceptera både min introverta natur och de masker jag ibland måste bära för att orka.
Kanske är det just den här blandningen av osäkerhet och kunskap som gör mig till den jag är. Jag lär mig att leva med mina rädslor, att ibland låta masken falla och våga visa mitt sanna jag – om så bara för en stund. För varje gång jag gör det blir världen lite mindre skrämmande, och jag lite mer trygg i mig själv.
11 aug. 2025
Jag har sedan barndomen brottats med ångest och depressioner, man kan väl säga att jag var ett grubblande barn, där tiden som skulle gått till lek och oskuldsfullhet istället gick till oro och grubblerier.
När jag var sex år gammal började jag gå hos en psykolog som min familj ordnat, och åren gick och när jag var åtta , nio år, så förstod jag att mina föräldrar upplevde mina psykologsamtal jobbiga, det gjorde att jag istället låtsades att må bra för att glädja mina föräldrar och därmed avslutades mina möten med psykologen...
Och på den vägen har jag fortsatt genom hela mitt liv. Jag har föreställt mig, burit masker för att ingen skall kunna ana kaoset bakom masken... Mitt liv blev heller inte lätt, men jag tog aldrig av mig masken, för den blev fastklistrad. Och ingen har någonsin kunnat ana, vad som döljer sig bakom min mask, mitt verkliga jag.... När folk talar om min styrka, så vet jag att de inte känner mig, att hela mitt liv är byggt på en lögn...
- Detta var lite om mig, mycket mer om mitt öde kommer senare. Denna blogg har jag delvis tänkt skall vara min terapi och en hjälp till försoning med mig själv. Men den är också tänkt för att möta andra liv och öden genom vårt forum. En slags mötesplats för oss med skadade själar.
Sist vill jag passa på att förtydliga lite om psykisk ohälsa, depressioner och ångest. Att uppleva svår ångest, social fobi och självmordstankar är allvarliga psykiska tillstånd som påverkar både vardagsliv och välmående.
Nedan ges en översikt över dessa tillstånd och råd om hur man kan söka hjälp.
Ångest är en intensiv känsla av oro, rädsla eller obehag. Vid svår ångest kan symptomen vara så påtagliga att de påverkar hela tillvaron. Det kan yttra sig som hjärtklappning, svettningar, andningssvårigheter, yrsel eller en känsla av att tappa kontrollen. Ångesten kan komma plötsligt eller byggas upp under en längre tid.
Social fobi, även kallat social ångest, innebär en stark rädsla för att hamna i situationer där man riskerar att bli granskad eller dömd av andra. Detta kan göra det svårt att delta i sociala sammanhang, tala inför grupp, eller ens vistas bland folk. Många undviker därför situationer som kan trigga ångesten, vilket kan leda till ensamhet och isolering.
Självmordstankar innebär att man har tankar om att ta sitt liv eller inte vill leva längre. Det är viktigt att förstå att självmordstankar är ett tecken på allvarlig psykisk ohälsa och att det finns hjälp att få. Tankarna kan kännas överväldigande, men de går att hantera med rätt stöd och behandling.
Om du har akuta självmordstankar eller känner att du inte klarar av situationen – tveka inte att kontakta 112 eller akutmottagningen. Ditt liv är viktigt och det finns hjälp att få, även när allt känns nattsvart.
Kom alltid ihåg : Det finns alltid hopp, även när det känns som mörkast. Att be om hjälp är ett tecken på styrka, inte svaghet.
11 aug. 2025
Ibland känns det som att ångesten tar över hela mig, som att den är en tung filt som lägger sig över allt jag gör. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker distrahera mig eller tänka positivt – vissa dagar är det bara för starkt. Jag kan ligga vaken på natten och grubbla, eller känna en klump i magen utan att riktigt veta varför.
Samtidigt försöker jag påminna mig om att ångest är något många kämpar med, även om det känns ensamt ibland. Det är okej att ha svåra stunder, och det betyder inte att jag är svag eller misslyckad. Jag brukar försöka andas djupt, ta en promenad eller prata med någon jag litar på – små saker som ibland hjälper till att lätta trycket.
Ångesten kanske vinner ibland, men det betyder inte att den alltid kommer att göra det. Vissa dagar är bara lite tyngre än andra, och det viktigaste är att inte ge upp hoppet. Det finns alltid en morgondag, och även om det inte känns så just nu, så går det att hitta ljusglimtar även i mörkret.