Blogg

När smärtan tar andra vägar – om självskadebeteende

11 nov. 2025

Ibland gör livet så ont att kroppen blir den enda platsen där smärtan känns hanterbar. Självskadebeteende handlar sällan om att vilja dö – det handlar ofta om att försöka stå ut med att leva. Att få kontroll när allt annat känns okontrollerbart. Att synliggöra det som ingen ser.

Men bakom varje sår, varje slag, varje gång någon vänder smärtan inåt, finns en människa som försöker överleva. En människa som har kämpat länge, ofta i tystnad.

Självskadebeteende är inte ett tecken på svaghet. Det är ett rop – på hjälp, på tröst, på förståelse. Det är ett sätt att säga “jag orkar inte” när orden inte räcker till.

Om du känner igen dig: du är inte ensam. Det finns människor som vill lyssna, som bryr sig, som kan hjälpa dig hitta andra sätt att lindra smärtan. Att be om hjälp är inte att ge upp – det är att välja livet, en liten bit i taget.

Och till dig som står bredvid – en vän, förälder, kollega eller partner: våga fråga. Våga stanna kvar. Du behöver inte ha alla svar. Ditt lugn, din omtanke och din närvaro kan vara skillnaden mellan att någon tappar hoppet och att någon orkar lite till.

Självläkning tar tid. Det är en process av att lära sig stå ut, steg för steg, tills smärtan inte längre behöver ta plats i kroppen för att bli hörd.
Och du – du är värd ett liv där du inte måste skada dig för att känna att du finns.

Mörk Kosmos

När smärtan blev mitt språk

4 nov. 2025

Jag brukade tro att smärtan var det enda som förstod mig.
När orden fastnade i halsen, när blickarna i korridoren blev vassa som rakblad, när tystnaden i mig själv blev outhärdlig – då blev smärtan ett sätt att tala. Ett sätt att säga: Jag finns. Jag orkar inte. Hjälp mig, men kom inte för nära.

Det började i grundskolan. Jag var barnet som alltid försökte passa in men aldrig riktigt gjorde det. Mobbningen blev som en spegel jag började tro på – varje elakt ord ristade sig fast tills jag började fortsätta där de andra slutade. Jag gjorde deras röster till mina egna.
På universitetet trodde jag att jag lämnat allt det där bakom mig. Men ensamheten tog bara en ny form. Jag var äldre, klokare kanske, men insidan var fortfarande full av sprickor. Självskadebeteendet smög sig på igen, den där gamla, falska vännen som lovade lindring men bara lämnade mig tommare.

Till slut kom en punkt när jag inte orkade längre – inte att dö, men inte heller att leva så här. Jag började sakta, motvilligt, att försöka hitta andra sätt att stå ut. Att andas genom paniken. Att skriva istället för att skada. Att gråta istället för att gömma.
Jag önskar jag kunde säga att allt försvann. Men sanningen är att jag fortfarande bär ångesten som en skugga. Självföraktet viskar ibland när jag är trött eller rädd. Skillnaden är att jag inte längre lyssnar på det lika mycket. Jag försöker svara med något mjukare – med medkänsla, med tålamod.

Om du som läser det här känner igen dig: Du är inte ensam.
Det kan kännas som att du sitter fast i en oändlig natt, men natten är inte evig. Det finns små ljusglimtar, ibland i form av människor du inte trodde skulle förstå, ibland i något så enkelt som en mening du läser och känner igen dig i.

Du är inte svag för att du kämpar.
Du är stark för att du fortfarande försöker.
Och även om du inte tror det nu – det finns sätt att leva med smärtan utan att låta den styra dig. Det finns hjälp, det finns hopp, och det finns en plats för dig i världen som inte kräver att du blöder för att bli sedd.

Om du behöver någon att prata med:

• Mind Självmordslinjen – 90101 (dygnet runt)

• BRIS – 116 111 (för dig under 18 år)

• Jourhavande medmänniska – 08-702 16 80

• 1177 – för att hitta psykologiskt stöd där du bor

• Mörk Kosmos - Kommer från våren att ha en hjälplinje.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Efterord

Idag skadar jag mig inte längre.
Men jag kämpar fortfarande – med tankar, med självtvivel, med dagar som känns för tunga. Skillnaden är att jag inte längre kämpar mot mig själv, utan för mig själv.
Jag har lärt mig att återhämtning inte betyder att allt blir bra, utan att jag lär mig leva med det som gjort ont utan att låta det definiera mig.

Det finns fortfarande ärr – synliga och osynliga – men jag bär dem inte längre som skam, utan som bevis. Bevis på att jag har överlevt.
Och kanske är det just där styrkan bor: i att fortsätta andas, fortsätta hoppas, fortsätta leva, även när det gör ont.

Zelda Boudine, Ledare för Mörk Kosmos

När man inser att man måste börja må bättre – på riktigt

3 nov. 2025

Det tog mig lång tid att förstå att man inte kan tänka sig ur psykisk ohälsa. Jag försökte så länge. Jag skulle bara “rycka upp mig”, “sluta överanalysera”, “vara tacksam”. Men det funkar inte så. När man mår dåligt psykiskt handlar det inte om vilja – det handlar om att man är mänsklig.

Jag vet hur det känns när man tappar gnistan. När man sitter där på kvällen och undrar vart man själv tog vägen. Men jag vet också att det går att hitta tillbaka. Det är inte lätt, men det går. Här är några saker som faktiskt hjälpte mig — och som också stöds av forskning och erfarenhet.

Att prata om det – även när det känns omöjligt

Det svåraste var att erkänna för någon annan att jag inte mådde bra. Jag trodde jag skulle vara en börda. Men när jag väl sa det högt – “Jag orkar inte längre” – var det som att en liten sten föll från bröstet.
Det behöver inte vara till en psykolog direkt; det kan vara en vän, en kollega eller någon i familjen. Bara att bli lyssnad på utan att någon försöker “lösa” allt kan göra mer skillnad än man tror.

Professionell hjälp är inte ett misslyckande

Jag önskar jag hade sökt hjälp tidigare. Det finns så mycket stöd att få, men man tror ofta att man ska klara sig själv. Samtalsterapi hjälpte mig att förstå mina tankar istället för att drunkna i dem. KBT, till exempel, lär en känna igen sina mönster och hitta nya sätt att agera.
Och ja, ibland behövs medicin. Det betyder inte att du är “svag” – det betyder att du tar din hälsa på allvar.

Kroppen är inte fienden – den försöker hjälpa dig

När jag mådde som sämst tog jag hand om alla utom mig själv. Jag åt dåligt, sov dåligt, och rörde mig inte. Kroppen började säga ifrån, och till slut insåg jag att den inte var min motståndare – den försökte tala om att jag behövde stanna.
Att börja må bättre kan vara så enkelt som att ta en promenad, andas djupt i tio minuter, äta något riktigt och lägga bort mobilen en stund. Det låter banalt, men det är ofta där det börjar.

Var snäll mot dig själv – på riktigt

Vi är så hårda mot oss själva. “Jag borde orka”, “Jag är så svag”, “Andra har det värre.”
Men du skulle aldrig säga så till någon du älskar, eller hur? Så varför säger du det till dig själv?
Att öva på självmedkänsla – att prata till sig själv med värme – är inte flummigt. Det är nödvändigt. Det är som att ge själen syrgas.

Små steg är fortfarande steg

När man är i mörkret känns det som att man aldrig kommer orka igen. Men varje gång du stiger upp ur sängen, svarar på ett sms eller bara andas lugnt en stund, så är det ett steg.
Tillfrisknande handlar inte om att bli “som förr” – det handlar om att lära sig leva igen, långsamt, varsamt.

Det blir bättre – inte på en gång, men med tiden

Jag säger inte att det är lätt. Det är det inte. Men jag vet att det går att hitta tillbaka till ljuset. Psykisk smärta är inte permanent. Den förändras. Och du förändras med den.

Om du känner igen dig i det här: du är inte ensam. Hjälp finns. Hopp finns. Och du är värd att må bra.
Allt börjar med att våga ta första steget — hur litet det än är.

Mörk Kosmos

Vikten av att söka hjälp vid psykisk ohälsa

29 okt. 2025

- Varför det är viktigt att våga be om stöd och få en diagnos vid allvarligt mående

När livet känns tungt – du är inte ensam

Ibland känns livet som en enda lång uppförsbacke. Alla har vi dåliga dagar, men psykiskt illamående kan bli så tungt att det påverkar hela ens vardag. Det är lätt att tänka att "det går över" eller att man borde klara allt själv, men sanningen är att många någon gång i livet mår dåligt psykiskt. Det betyder inte att man är svag, bara mänsklig.

Att våga söka hjälp – ett första steg mot att må bättre

Det kan kännas skrämmande eller till och med pinsamt att berätta för någon annan att man mår dåligt. Kanske är man rädd för vad andra ska tycka, eller oroar sig för att inte bli tagen på allvar. Men att prata om sitt mående och söka hjälp är det viktigaste steget mot att börja må bättre. Det finns många olika vägar att gå, allt från att prata med en vän eller familjemedlem till att kontakta elevhälsan, företagshälsovården, vårdcentralen eller en stödlinje.

När det är allvarligt – be om en professionell bedömning

Om det psykiska måendet inte blir bättre, eller om det känns riktigt tungt, är det viktigt att kontakta vården för en ordentlig bedömning. Att få en diagnos är inget nederlag – snarare tvärtom. Det kan vara en lättnad att äntligen få svar på varför man mår som man gör, och det öppnar dörren för rätt sorts stöd och behandling. Oavsett om det handlar om depression, ångest, utmattning eller något annat, så finns det hjälp att få.

En diagnos ger vägledning och hopp

Många oroar sig för vad det innebär att få en diagnos. Men en diagnos är framför allt ett verktyg: den hjälper både dig och vården att förstå vad du behöver för att må bättre. Med rätt diagnos kan du få tillgång till behandling, terapi, medicin, och ibland även stöd i skolan eller på jobbet. Det är lite som att få rätt karta när man gått vilse i skogen – plötsligt finns det riktning och hopp.

Du är värd att må bra

Det finns ett svenskt uttryck: "Delad börda är halv börda." Genom att våga be om hjälp delar du på tyngden och får möjlighet att börja må bättre. Kom ihåg: det är aldrig för tidigt eller för sent att söka stöd. Ingen ska behöva kämpa ensam med psykisk ohälsa.

Sammanfattning

• Tveka inte att söka hjälp om du mår psykiskt dåligt – du är långt ifrån ensam.
• Om måendet är allvarligt, kontakta vården för att få en bedömning och eventuellt en diagnos.
• En diagnos kan vara början på vägen mot rätt behandling och bättre mående.
• Våga prata om hur du mår – det är ett tecken på styrka, inte svaghet.

Ta hand om dig, och kom ihåg att du är värd att få hjälp och må bra. Det är aldrig fel att be om stöd.

Mörk Kosmos

Att leva som introvert i samhället

29 okt. 2025

Att vara introvert – vad innebär det?

Som introvert kan livet ibland kännas som att man simmar motströms. Medan samhället ofta premierar egenskaper som utåtriktadhet, att ta plats och våga höras, finns det många av oss som hellre observerar än dominerar, reflekterar än pratar och trivs bäst i mindre sällskap eller i ensamhet. Att vara introvert handlar dock inte om att vara blyg eller asocial – det handlar snarare om hur man laddar sina batterier och var man känner sig mest hemma.

Samhällets förväntningar och normer

I Sverige pratas det ofta om vikten av lagom och att inte sticka ut för mycket, men samtidigt syns en tydlig förväntan på att vi ska vara sociala, nätverka och alltid vara tillgängliga. Redan från skolan uppmuntras vi att samarbeta i grupper, delta aktivt på lektioner och ta för oss. På arbetsplatser premieras de som vågar ta ordet på möten och synas i sociala sammanhang. För oss introverta kan detta ibland kännas som en hinderbana – det krävs lite extra mod för att hitta sin plats och känna sig bekväm.

Utmaningar i vardagen

Att leva som introvert innebär ofta att man behöver mer tid för återhämtning efter sociala aktiviteter. Långa möten, fikapauser med kollegor eller stora familjetillställningar kan vara energikrävande. Många introverta kan känna sig missförstådda, till exempel när de tackar nej till att följa med på afterwork eller hellre går en promenad ensam än småpratar vid kaffeautomaten. Det är inte för att vi inte gillar andra människor – det handlar om behovet av att ladda om på vårt eget sätt.

Styrkorna med att vara introvert

Det finns många fördelar med att vara introvert, även om dessa egenskaper inte alltid syns lika tydligt. Introverta är ofta goda lyssnare, bra på att analysera och tänka igenom beslut noggrant. Vi har ett rikt inre liv, är kreativa och kan bidra med nya perspektiv. Många av historiens stora tänkare, konstnärer och forskare har varit introverta – det visar att det finns en plats för alla personlighetstyper.

Strategier för att trivas som introvert

• Lyssna på dig själv: Våga stå upp för dina behov av återhämtning och ensamhet, även om omgivningen inte alltid förstår.
• Välj dina sociala sammanhang: Fokusera på möten och aktiviteter som känns meningsfulla för dig, snarare än att försöka vara med överallt.
• Kommunicera tydligt: Berätta för vänner och kollegor hur du fungerar. Många har förståelse när de får veta varför du ibland tackar nej.
• Ge dig själv tid: Schemalägg egentid för att ladda om, utan dåligt samvete.

Avslutande tankar

Att leva som introvert i dagens samhälle kan ibland kännas som att man går mot strömmen, men det finns många fördelar med att vara den man är. Genom att acceptera sina egna behov och hitta strategier för att trivas kan man skapa en tillvaro där man både kan bidra till och njuta av gemenskapen – på sina egna villkor. Eller som man brukar säga: det är bättre att vara sig själv än en blek kopia av någon annan.

Mörk Kosmos

Samtal om varat

26 okt. 2025

”Samtal om varat”

En pjäs i fyra akter av Zelda Boudine

Roller

        ÅNGESTEN – en närvaro som luktar metall och regn.

        HOPPET – ett svagt ljus, som ibland glimmar till och ibland flämtar.

------------------------------------------------------------------------------------------------

AKT I – Skymningen

(Ett rum utan väggar. En stol och en spegel.)

ÅNGESTEN:
Allt rör sig, men ingenting händer.
Jag har gått i cirklar runt din stillhet,
och varje gång du öppnar ögonen ser du mig först.

HOPPET:
Och ändå stannar du.
Kanske för att du vet att utan mig
skulle din skugga vara hela världen.

ÅNGESTEN:
Du talar som om ljus vore en vana.
Jag minns natten innan du föddes –
allt var lugnt, men inget levde.

HOPPET:
Och ändå kom gryningen.
Inte för att den måste,
utan för att någon drömde om den.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

AKT II – Kroppen

(Ett hjärta slår i bakgrunden. Långsamt.)

ÅNGESTEN:
Varför bultar det så hårt?
Som om kroppen själv försökte fly från sitt inre.

HOPPET:
För att det finns en rytm i väntan.
För att till och med smärtan vill fortsätta slå.

ÅNGESTEN:
Jag ser hur människan skakar inför tystnaden.
Hon fyller den med brus, böner, arbete –
allt för att slippa möta mig.

HOPPET:
Och ändå, i samma tystnad,
hör hon sitt första andetag igen.
Det är där jag bor.

------------------------------------------------------------------------------------------------------

AKT III – Sprickan

(Ett ljus faller genom ett fönster som inte finns.)

ÅNGESTEN:
Jag har försökt förstå:
Varför lever man, när man ändå vet att man ska gå?

HOPPET:
För att vägen dit är väven.
För att varje steg är ett stygn i det som finns.

ÅNGESTEN:
Men väven rivs upp.
Minnet bleknar, kärlek dör, mening vittrar.

HOPPET:
Och ändå – just där, i sprickan –
kan ljuset komma in.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

AKT IV – Gryningen

(Ett svagt ljud av fåglar. Luften är blågrå.)

ÅNGESTEN:
Du vinner till slut, eller hur?
Du förlåter allt, till och med tomheten.

HOPPET:
Nej. Jag förlorar också, varje dag.
Men i förlusten växer en ny början.

ÅNGESTEN:
Så... varat?

HOPPET:
Varat är inte vi.
Men utan oss –
vore det stumt.

(De ser på varandra. En vind går genom rummet. Ljuset växer.)

SLUT.

Att leva med psykisk ohälsa – en mänsklig verklighet

24 okt. 2025

Att leva med psykisk ohälsa kan vara som att gå genom livet med en osynlig ryggsäck fylld med stenar. För andra ser allt kanske normalt ut – du går till jobbet, träffar vänner, skrattar ibland – men inuti kan det kännas som att varje steg kräver enorm kraft. Psykisk ohälsa kan ta sig många uttryck: ångest som drar åt bröstet, depression som dämpar färgerna i vardagen, tvångstankar som aldrig släpper taget, eller koncentrationssvårigheter som gör även enkla saker svåra.

Vardagen påverkas på många sätt. Det kan handla om att ha svårt att ta sig ur sängen på morgonen, att känna sig överväldigad av sociala situationer, eller att kämpa med självkritiska tankar som aldrig tystnar. För vissa går dagarna i cykler – perioder av energi följs av tomhet eller oro. För andra är det en konstant kamp att hitta balans mellan att fungera i vardagen och ta hand om sitt inre välmående.

Relationer kan påverkas. Man kanske drar sig undan för att inte belasta andra, eller för att man inte orkar förklara något som inte alltid går att sätta ord på. Samtidigt kan just ensamheten göra lidandet ännu tyngre. Att be om hjälp känns ofta som att blotta sig, men det är också där vägen till lindring börjar – genom att bli sedd, hörd och förstådd.

Trots svårigheterna finns det strategier och stöd som gör skillnad. Många finner hjälp i terapi, där man steg för steg lär sig förstå sina känslor och tankemönster. För vissa fungerar medicinering som en stabiliserande faktor. Andra finner stöd i rutiner – att försöka äta regelbundet, sova ordentligt och skapa små stunder av lugn varje dag. Rörelse, natur, musik, kreativitet och social gemenskap kan också ge andrum.

Att leva med psykisk ohälsa handlar inte bara om kamp, utan också om mod. Modet att fortsätta försöka, att våga be om hjälp, att acceptera sina gränser och sakta hitta sätt att leva ett meningsfullt liv trots – och ibland tack vare – den sårbarhet man bär.

Mörk Kosmos

Att förstå schizofreni – bortom myter och rädsla

23 okt. 2025

Schizofreni är en av de mest missförstådda psykiska sjukdomarna vi har. Ordet väcker ofta bilder av kaos, farlighet och förlorad verklighetsuppfattning – bilder som inte stämmer med verkligheten för de flesta som lever med diagnosen.

I själva verket handlar schizofreni om att hjärnan bearbetar tankar, sinnesintryck och verklighet på ett annorlunda sätt. Det är en sjukdom som påverkar hur man tänker, känner och tolkar världen omkring sig – men det är inte samma sak som att vara ”galen” eller sakna kontakt med verkligheten hela tiden.

Vad schizofreni egentligen är

Schizofreni är en psykossjukdom, vilket betyder att den kan ge perioder där personen upplever psykoser – tillstånd där gränsen mellan fantasi och verklighet tillfälligt suddas ut. Under en psykos kan man höra röster som ingen annan hör, känna sig förföljd eller tro att saker har en särskild, ofta skrämmande, betydelse.

Men sjukdomen är mycket mer än sina psykoser. Mellan episoderna lever många ett vanligt liv – de studerar, jobbar, älskar, skrattar och drömmer precis som alla andra.

Vanliga symtom och uttryck

Schizofreni ser olika ut för olika personer, men några vanliga symtom är:

• Hallucinationer: man kan höra, se eller känna saker som inte finns där i verkligheten.

• Vanföreställningar: starka övertygelser som inte delas av andra, t.ex. att någon bevakar en eller att man har en särskild uppgift.

• Tankestörningar: tankarna kan kännas röriga, svåra att hålla isär eller uttrycka i ord.

• Negativa symtom: minskad energi, initiativlöshet, svårigheter att känna glädje eller engagemang.

Orsaker – inte en enkel förklaring

Det finns ingen enskild orsak till schizofreni. Forskning visar att det handlar om en kombination av biologiska, genetiska och miljömässiga faktorer. Vissa har en ärftlig sårbarhet, och stress, trauma eller droganvändning kan ibland utlösa sjukdomen.

Det betyder inte att någon är “skyldig” till sin sjukdom – lika lite som man väljer att få diabetes eller astma.

Livet med schizofreni

Att leva med schizofreni kan vara en kamp, särskilt när samhället fortfarande bär på så många fördomar. Men det är viktigt att veta att det finns hopp.

Med rätt behandling – oftast en kombination av antipsykotisk medicin, terapi, struktur i vardagen och socialt stöd – kan många må stabilt under långa perioder. Vissa upplever bara enstaka psykoser under livet, medan andra har en mer långvarig kontakt med vården.

Men kanske viktigast av allt: människor med schizofreni är inte sina symtom. De är individer med humor, drömmar, relationer och livshistorier som förtjänar respekt och förståelse – inte rädsla eller avstånd.

Att möta någon med schizofreni

Om du känner någon med schizofreni, kom ihåg: lyssna med hjärtat. Försök förstå att upplevelserna är verkliga för personen, även om de inte är det för dig. Visa tålamod. Hjälp till att skapa trygghet och struktur, utan att ta över.

Stigma och tystnad gör sjukdomen svårare att bära – men empati och kunskap gör den lättare.

- Att förstå schizofreni är att förstå mänsklighet. Det handlar inte om att vara galen – det handlar om att leva med en hjärna som ibland spelar ett annat spel än verkligheten. Och med rätt stöd, behandling och värme kan livet vara både meningsfullt och vackert, även med schizofreni.

Mörk Kosmos

Att leva med bipolär sjukdom

23 okt. 2025

Att vara bipolär innebär att leva med starka känslomässiga svängningar som går långt utöver vad de flesta upplever i vardagen. Det handlar inte om att bara vara “upp och ner” ibland, utan om perioder där hela tillvaron förändras – i energi, tankar, sömn, självkänsla och verklighetsuppfattning.

Bipolär sjukdom är en psykisk sjukdom som påverkar hjärnans reglering av stämningsläget. Den kan ta sig olika uttryck, men gemensamt är växlingen mellan maniska eller hypomana episoder (överaktivitet, starkt självförtroende, minskat sömnbehov, snabbare tankar) och depressiva episoder (djup nedstämdhet, orkeslöshet, självanklagelser, ibland självmordstankar).

Mellan perioderna kan många må helt bra och leva ett stabilt liv – studera, arbeta, ha relationer och drömmar precis som alla andra. Men sjukdomen kräver ofta behandling och förståelse för att kunna hanteras.

Vanliga symtom och uttryck:

• Maniska eller hypomana perioder: man känner sig euforisk, uppfylld av idéer, sover lite men är ändå full av energi. Besluten kan bli impulsiva, och omdömet kan påverkas.

• Depressiva perioder: man känner sig tung, tom, utan energi eller hopp. Glädjen försvinner och det som tidigare gav mening känns långt borta.

• Stabil period (eutymi): stämningsläget är mer balanserat, och många upplever denna tid som en chans att bygga rutiner och återhämta sig.

Det finns olika typer av bipolär sjukdom:

• Bipolär typ 1: där man har haft minst en manisk episod.

• Bipolär typ 2: där man har haft hypomana (mildare) perioder men också djupa depressioner.

• Cyklotymi: där svängningarna är mindre men ändå återkommande och påverkar livet.

Att leva med diagnosen

Att få diagnosen bipolär sjukdom kan kännas skrämmande, men det kan också vara en lättnad – en förklaring till varför livet känts som en berg- och dalbana.
Med rätt behandling – ofta en kombination av läkemedel, terapi, regelbunden sömn och stöd från omgivningen – går det att leva ett stabilt, meningsfullt och rikt liv.

Att bemöta någon med bipolär sjukdom

Det viktigaste är empati, tålamod och förståelse. Personen är inte sina symtom. När någon är manisk eller deprimerad är det sjukdomen som talar – inte personligheten. Stöd, inte döm. Lyssna, inte argumentera.

Bipolär sjukdom är inget tecken på svaghet – det är en biologiskt grundad psykisk sjukdom, som går att hantera med kunskap, behandling och medmänsklighet.

Mörk Kosmos

 

Att leva med neuropsykiatriska diagnoser – en vardag med egna villkor

20 okt. 2025

Vi pratar ofta om att alla människor är olika – men vi glömmer ibland hur djupt den olikheten faktiskt går. För många som lever med neuropsykiatriska diagnoser, som ADHD, autism, ADD eller Tourette, handlar det inte bara om personlighet eller intressen, utan om hur hjärnan faktiskt fungerar.

Jag vill skriva om det här för att öka förståelsen. För bakom varje diagnos finns en människa med tankar, känslor och drömmar – men också en vardag som ofta kräver mer energi, planering och tålamod än de flesta ser. Och just därför är det så viktigt att vi pratar om det, öppet och utan fördomar.

En hjärna som fungerar annorlunda

Att leva med en neuropsykiatrisk diagnos innebär ofta att världen upplevs på ett annorlunda sätt. Intryck kan vara starkare, tankar snurra snabbare, ljud och ljus kännas mer intensiva. Det kan vara svårt att sortera, fokusera eller hålla ordning på vardagen – inte för att man inte vill, utan för att hjärnan är byggd på ett annat sätt.

Det handlar inte om brist på vilja eller disciplin. Tvärtom kämpar många varje dag för att hantera sådant som för andra sker automatiskt. Många beskriver det som att leva med ett "annat operativsystem" – ett som ibland fungerar briljant, ibland överväldigande, och ofta på ett sätt som andra inte ser.

En vardag som kräver mer energi

Små saker kan ta stor kraft. Att komma i tid, hålla fokus på jobbet eller i skolan, eller förstå sociala koder kan kräva enorm ansträngning. När hjärnan hela tiden arbetar på högvarv för att hänga med, kommer tröttheten som ett brev på posten.

Det är en osynlig kamp, och just därför missförstås den ofta. Från utsidan kan det se ut som slarv, ointresse eller lathet. Men inuti pågår ett ständigt arbete för att få vardagen att fungera – och det kräver mer än de flesta anar.

Samhällets förväntningar och behovet av förståelse

Ett av de största hindren är inte diagnosen i sig, utan omgivningens brist på kunskap och förståelse. När människor bemöts med tålamod och nyfikenhet istället för kritik, växer möjligheterna enormt.

Anpassningar i skola, arbete och vardag gör skillnad. Att få struktur, vila, tydlighet och trygghet är inte lyx – det är grundläggande behov för att hjärnan ska fungera så bra som möjligt.

Styrkor och unika perspektiv

Samtidigt finns det fantastiska styrkor hos personer med NPF. Många har en kreativitet, envishet, empati eller detaljblick som är ovärderlig. De ser världen på ett sätt som andra inte alltid gör – och det är just det perspektivet som ofta leder till nya idéer, innovationer och sätt att tänka.

Med rätt stöd kan de egenskaperna bli till superkrafter. Det handlar inte om att "bota" eller "anpassa bort" olikheter, utan om att låta olika sätt att fungera få utrymme.

Att mötas med empati

I slutändan handlar allt om förståelse. Att se människan bakom diagnosen. Att inse att alla inte har samma förutsättningar – men samma värde.

När någon får höra: "Jag ser dig. Jag vet att du försöker. Du är inte ensam." – då börjar något förändras.

För neuropsykiatriska diagnoser handlar inte bara om svårigheter. De handlar om mångfald, om styrka, och om att våga skapa en värld som rymmer fler sätt att vara människa på.

Mörk Kosmos

Mörk Kosmos – En plats för lugn, skratt och gemenskap

16 okt. 2025

- Tillsammans skapar vi hopp och närhet, ett steg i taget

Vår vision – Där ensamhet möter gemenskap

Mörk Kosmos finns för dig som ibland känner att tystnaden blir för tung, som längtar efter att bara få vara dig själv och möta andra precis som du är. Vi tror på styrkan i små steg, och på att vägen tillbaka till livet ofta börjar i mötet mellan människor – här hittar du plats för både lugn, ro, skratt och värme.

Planer för våren – Nya möjligheter till möten och stöd

Till våren öppnar vi vårt allra första kontor – en efterlängtad mötesplats där dörren alltid står öppen för dig. Men vi stannar inte där: flera nya samlingslokaler kommer också slå upp portarna i olika regioner, för att göra det ännu enklare att hitta gemenskap nära dig. Oavsett var du befinner dig vill vi erbjuda en trygg miljö där varje människa räknas.

Vår verksamhet – Samtalsterapi och fria aktiviteter

Hos Mörk Kosmos kan du välja att delta i samtalsterapi, där du får möjlighet att prata med någon som lyssnar och förstår. Utöver detta anordnar vi olika aktiviteter – det kan vara allt från kreativa stunder, gemensamma promenader till lugna fikaträffar. Men hos oss finns inga krav: det viktigaste är mötet mellan människor, inte vad man gör. Du väljer själv vad som känns rätt för just dig, och ibland är det lilla mer än nog.

Det viktiga mötet – Små steg mot livet

Vi vet att vägen tillbaka till livet sällan är spikrak. Ibland kan en enkel hälsning eller att bara dela ett skratt betyda mer än man tror. Hos oss räknas varje litet steg – stora som små sociala handlingar är betydelsefulla, och här får du ta dem i din egen takt. Det är i det enkla mötet vi hittar styrka, tröst och glädje.

Från ensamhet till hopp och vänskap

Många som kommer till oss har känt sig ensamma länge, men här börjar något förändras. Genom gemensamma samtal, aktiviteter och stunder av stillhet växer en ny känsla fram – att det faktiskt är möjligt att gå från ensamhet till gemenskap och hopp. Vi tar vägen tillbaka tillsammans, sida vid sida.

Välkommen som du är

Om du känner igen dig i ensamheten, om du längtar efter värme och närhet, är vår dörr öppen för dig. På Mörk Kosmos behöver du inte förändra dig själv – du är välkommen precis som du är. Här finns plats för både tystnad och skratt, och för nya möjligheter till gemenskap. Kom och ta ditt första steg med oss – vi ser fram emot att möta dig.

 

Den osynliga farsoten – när själen går sönder i tystnad

14 okt. 2025

Det finns en sjukdom som inte syns på röntgen, som inte ger feber eller sår. Den smyger sig på, tyst och långsamt, tills allt blir tungt. Den stjäl färgerna ur vardagen, gör andetagen kortare och nätterna längre. Den heter psykisk ohälsa – vår tids osynliga farsot.

Vi lever i ett samhälle där kraven växer snabbare än människan hinner med. Där lyckan mäts i följare och framgång, och där sårbarhet har blivit något man helst ska dölja. Sociala medier målar upp perfekta liv, perfekta kroppar, perfekta leenden – medan verkligheten för många handlar om ensamhet, oro och känslan av att inte räcka till.

Det är lätt att gå vilse i tillvaron.
Att känna sig som en främling i sitt eget liv.
När allt går fort, när allt ska presteras, finns det till slut ingen plats kvar att bara vara människa.

Psykisk ohälsa bryr sig inte om vem du är. Den drabbar unga och gamla, starka och sårbara. Den drabbar den som alltid skrattar högst – och den som tystnar längst. Ändå bärs den ofta i ensamhet, bakom stängda dörrar och leenden som inte riktigt når ögonen.

Vi har skapat ett utslagningssamhälle där allt fler faller mellan stolarna. Där stöd dras in, där vårdköerna växer och där förståelsen blir mindre. Men psykisk ohälsa är inte svaghet – det är ett rop på hjälp i ett samhälle som glömt hur man lyssnar.

Det är dags att börja se.
Att våga prata, våga fråga, våga stanna kvar när någon säger: “Jag mår inte bra.”

För bakom varje tystnad finns en historia.
Och bakom varje människa som kämpar finns ett hjärta som fortfarande slår – trots allt.

MÖRK KOSMOS

Att leva med OCD och tvångstankar

12 okt. 2025

Vad är OCD och tvångstankar?

OCD, eller tvångssyndrom, är en psykisk hälsoproblematik som drabbar många, men som ofta är missförstådd av omgivningen. Tvångstankar är påträngande, återkommande tankar eller impulser som kan kännas mycket obehagliga och svåra att kontrollera. Dessa tankar leder ofta till tvångshandlingar – ritualer och beteenden som utförs för att lindra ångesten, även om lättnaden ofta är tillfällig.

Det dagliga livet med OCD

Att leva med OCD innebär att ständigt kämpa mot sina egna tankar. Många brottas med känslor av skam, rädsla och oro för att bli dömda eller missförstådda. Det kan handla om att behöva kontrollera saker upprepade gånger, tvätta händerna överdrivet mycket eller räkna på ett visst sätt för att dämpa känslan av obehag. Ofta är det en kamp som sker i det tysta; ett inre stormande som få andra kan se.

Empati och stöd

Det är viktigt att komma ihåg att OCD inte definierar en person. Bakom varje tvångstanke och handling finns en människa som kämpar för att må bättre. Att visa empati – att verkligen försöka förstå och lyssna – kan göra en enorm skillnad. Det räcker långt att säga "Jag ser att du har det svårt, och jag finns här om du vill prata."

Stöd från familj, vänner och samhället är avgörande. I Sverige brukar man säga att "delad börda är halv börda", och det gäller verkligen för psykisk ohälsa. Att våga prata öppet om OCD och tvångstankar är ett första steg mot minskad ensamhet och ökad förståelse.

Vägen mot hjälp och återhämtning

Det finns hjälp att få. Genom samtalsterapi, KBT (Kognitiv beteendeterapi) och ibland medicinering kan många få lindring och verktyg att hantera sina tvångstankar. Att ta steget mot hjälp kan kännas skrämmande, men det är också ett bevis på styrka och vilja att förändra sitt liv. Kom ihåg att ingen behöver kämpa ensam – det finns stöd och hjälp att få, både professionellt och i nära relationer.

Avslutande ord

OCD och tvångstankar är inte ett tecken på svaghet, utan på att du är mänsklig. Det är modigt att söka hjälp, och att våga prata om sina upplevelser. Om du själv eller någon du känner lever med OCD – kom ihåg att det finns hopp, och att varje litet steg mot välmående är värt att firas. Livet med OCD kan vara tufft, men det finns alltid möjligheter till förändring och förbättring.

 

Under tystnaden

10 okt. 2025

Det finns en plats där tanken inte har fäste,
där varje andetag är en fråga utan svar.
Jag sitter där ibland —
i skuggan av mig själv,
och lyssnar till ekot av allt som inte betyder något.

Tiden rinner inte där,
den står still som vatten i en gammal skål,
och i dess yta ser jag ansikten
som kanske var mina,
eller någon annans dröm.

Allt jag trodde var fast
har blivit dimma.
Orden förlorar sina rötter,
världen sin kontur.
Jag famlar efter Gud, efter mening,
efter något som säger: ”Du är här av en orsak.”
Men svaret är vind,
en viskning utan källa.

Ändå bultar hjärtat.
Ändå vägrar kroppen ge upp.
Kanske är det själva smärtan —
den djupa, stilla värken av att inte veta —
som håller mig kvar.

När själen går sönder och ingen ser

9 okt. 2025

Det finns smärta som inte syns.
Inga bandage, inga blåmärken, inga ärr som någon stannar upp för att fråga om. Bara ett leende som håller ihop för att det måste. Bara ett ”jag mår bra” som sägs för att slippa bli obekväm.

Vi pratar mycket om psykisk ohälsa i dag. Vi har temadagar, poddar och kampanjer. Ändå är det så många som går runt med en tyngd ingen annan märker. Människor som kämpar sig igenom vardagen medan världen snurrar på i sitt vanliga tempo. Som vaknar med ångest, klär på sig som vanligt, går till jobbet och låtsas som ingenting. För de vet att om de visar hur de egentligen mår, så blir det tyst i rummet.

Det finns fortfarande en skam i att må dåligt.
Som om psykisk smärta vore ett tecken på svaghet.
Som om man bara borde ”rycka upp sig”.

Men ingen säger till en människa med brutet ben att hon ska börja springa.
Ändå säger vi det, i olika ord, till dem vars själ är bruten.

Den som lider av psykisk ohälsa blir ofta dubbelt utsatt: först av sin egen inre kamp, sedan av samhällets oförståelse. Fördomarna sitter djupt. De märks i suckarna, i de små kommentarerna, i hur människor tystnar när någon berättar att de går till psykolog.

Och mitt i allt detta finns rädslan – att vara till besvär, att inte bli trodd, att inte passa in i en värld som kräver glädje och prestation.

Men psykisk ohälsa drabbar inte ”de andra”. Den finns i varje trappuppgång, på varje arbetsplats, i varje familj. Den finns hos tonåringen som inte orkar gå till skolan, hos småbarnsföräldern som stänger in sig i badrummet och gråter tyst, hos den äldre som sitter ensam i en lägenhet och längtar efter en röst.

Vi behöver prata mer – men framför allt lyssna bättre.
Lyssna utan att försöka fixa, utan att döma, utan att byta samtalsämne. Bara finnas där. För ibland är det just den närvaron som håller någon kvar.

För ingen borde behöva gå sönder i tystnad. Ingen borde behöva skämmas för att de kämpar för att orka leva. Och kanske är det först när vi vågar möta det mörka hos varandra – som vi på riktigt börjar förstå vad medmänsklighet betyder.